Kategori: Barn och ungdomar

 

Najnowszy raport ”Zgony z powodu samobójstw w Polsce w roku 2024” – Czy liczba samobójstw w Polsce obniża się? 

Transmisja z Posiedzenia zespołu parlamentarnego ds prewencji suicydalnej kierowanej przez posłankę panią Iwonę Koralewską w dniu 15.10.2025, na której m.in. mówimy o nowych danych opublikowanych przez Główny Urząd Statystyczny (GUS). https://www.sejm.gov.pl/Sejm10.nsf/transmisje.xsp?unid=43425B7465316EDCC1258D1F00400FB0#  

Poniżej przedstawiam najnowsze dane GUS i zarys działań, które mogą pomóc zmniejszyć ich liczbę.
Raport – najnowsze dane GUS (15.10.2025)

	


	
	






	
	

		
	

		
Gdyby tylko nam się udało powtórzyć to, co udało się Fundacji Dajemy Dzieciom Siłę…
	


	

		

Niewielka grupa osób i przypadek sprawiły, że w ciągu zaledwie trzech dni udało się w Polsce nie tylko uratować działanie Telefonu Zaufania dla Dzieci i Młodzieży 116 111, ale także sprawić, że rozszerzy on godziny otwarcia, tak, że teraz będzie pomagał dzieciom i młodzieży 24 godziny na dobę. Jak to możliwe? Po pierwsze osoby odpowiedzialne za funkcjonowanie telefonu zaufania dla dzieci, które niemal zupełnie utraciły nadzieję na to, że uda się im uratować działanie telefonu, zaryzykowały i zwróciły się o wsparcie na swoim Facebook. Odwołany lot do RPA … sprawił, że przypadkiem znany prezenter telewizyjny, Szymon Hołownia, przeczytał apel Fundacji Dajemy Dzieciom Siłę na Facebooku i wpadł na genialny pomysł założenia zbiórki pieniędzy na Fundację. Pomysł uzyskał ogromne poparcie społeczności Facebooka, do której należy także Dominika Kulczyk. I niemożliwe stało się faktem. Wkrótce każde dziecko w Polsce będzie mogło o dowolnej porze dnia i nocy uzyskać emocjonalne wsparcie od grupy ludzi, dla których pasją jest pomaganie dzieciom i którzy mają w tym ogromne doświadczenie. Gratulacje dla Fundacji Dajemy Dzieciom Siłę i dla darczyńców, którzy uratowali jej życie i umożliwili jej rozwój.





Pomyśleliśmy o dzieciach, pomyślmy też o sobie tj. o nas dorosłych. Dorośli w kryzysach emocjonalnych dzwonią do Centrum Wsparcia o dość skomplikowanym numerze 800 70 2222, a część dzwoni na telefon ratunkowy 112. To nie jest optymalne rozwiązanie. Dlaczego? Dlatego, że zapotrzebowanie na wsparcie telefoniczne jest bardzo duże, a okresowo dodatkowo wzrasta. Dlatego, że telefon taki daje gwarancję, że gdy poczujemy się samotni, gdy nie będzie przy nas żadnej bratniej duszy, której moglibyśmy się zwierzyć, ktoś nieznany nie tylko nas wysłucha, ale także pomoże nam przetrwać nasz kryzys, niezależnie od jego przyczyn. W końcu dlatego, że gdy zdarzy nam się wypadek, gdy nagle zachorujemy i będziemy potrzebować karetki Pogotowia Ratunkowego, zwiększy się szansa, że nasz telefon szybciej odbierze operator telefonu 112 i w krótszym czasie otrzymamy pomoc. A to może uratować nam życie i zdrowie. Sprawny system interwencji kryzysowej to większe bezpieczeństwo każdego z nas! 





Konieczne usprawnienie
działania systemu to np., wprowadzenie trzy cyfrowego numeru telefonicznego, który
każdy mógłby łatwiej zapamiętać i pod którym każdy mógłby uzyskać wsparcie
emocjonalne w sytuacji kryzysowej. Konieczne jest zwiększenie liczby operatorów
112 i osób udzielających przez telefon wsparcia emocjonalnego w kryzysie.
Konieczne jest organizowanie odpowiednich szkoleń i ciągłe ich doskonalenie i
doskonalenie ofert pomocowych np. super pomysł na uzyskanie pomocy dla osób,
które nie wiedzą, jak poprosić o pomoc… w Stanach Zjednoczonych wystarczy, że
wyślą wyraz HOME na telefon 741741, co oznacza, że są w kryzysie, co sprawi, że
oddzwoni do nich przeszkolony doradca i pomoże rozwiązać kryzys. Jak taka pomoc w kryzysie jest ważna,
wiedzą te osoby, którym to uratowało życie. Najczęściej niestety nie dzielą się
one z innymi swoimi bezcennymi doświadczeniami, co sprawia, że nie zawsze
jesteśmy świadomi znaczenia takiej pomocy.





Opisane usprawnienia systemu pomoc to większe bezpieczeństwo nas wszystkich. Gdyby tylko nam się udało powtórzyć to, co udało się Fundacji Dajemy Dzieciom Siłę https://fdds.pl/o-nas/… Trzy cyfrowy numer wsparcia dla osób w kryzysie emocjonalnym będzie zapewne niedługo uruchomiono w Stanach Zjednoczonych… po tym, jak w tym kraju znacznie wzrosła w tym kraju liczba samobójstw https://www.npr.org/sections/health-shots/2019/09/13/760511982/how-a-proposed-3-digit-suicide-hotline-could-help-prevention-efforts?t=1569732609964. Nie czekajmy na podobny kryzys. Zadbajmy już dziś o środki na organizację systemu wsparcia dla osób w kryzysach emocjonalnych! Sprawmy raz jeszcze, żeby niemożliwe stało się możliwe!

	


	
	






	
	

		
ELLIPSE (E-LIFELONG LEARNING IN PREVENTION OF SUICIDE IN EUROPE)
	


	

		

Annually, there are over 56,000 suicides in
Europe, what affects not only loved ones, but also the health and social care
system, education system, labor market and economy. In Sweden, it was estimated
that only in 2014 the total costs of these events amounted to over 850 million
euros (MSB, 2015).





In Austria, in 2017 there were 1261suicides. At the same time, 481 people were killed in road accidents (Eurostat, 2019).





In Hungary,
in 2018 there were 1656 suicides. At the same time, 567 people were killed in road
accidents (https://www.ksh.hu/docs/hun/xstadat/xstadat_evkozi/e_ods001.html). 





In Norway, in 2017 there were 593
suicides. At the same time, 106 people were killed in road accidents (http://statistikkbank.fhi.no/dar/)





In Poland,
in 2017 there were 4482 suicides. At the same time, 2831 people were killed in
road accidents (GUS, 2019).





In Sweden, in 2018, 1268 people took their
lives. At the same time, 325 were killed in road accidents (Socialstyrelsen,
2019)





There is a need for a strategy and resources to decrease suicides, as it is a need a strategy and resources to decrease mortality in traffic accidents. It is possible to develop the ability to cope with mental crisis situations and prevent suicide through an empathic approach rather than a judgmental, devoting a moment every day to specific action. This is especially important for academic teachers and students, especially those who teach and those who study in the fields of medicine, nursing, psychology, sociology or those related to the media. Raising skills and inviting people to use digital tools that can be used by a person in a suicidal crisis, including a student or university teacher, can save lives. One of such digital solutions might become an e-learning platform that will be developed as part of the ERASMUS + international program. Blekinge Region is a coordinator of this project. The project also includes the Medical University (Vienna), the Jagiellonian University, the University of Warsaw, NGOs from Poland, Norway and Sweden and a private company from Hungary. None of these countries have an e-learning program in the area of ​​suicide prevention at higher education level. The ELLIPSE project will fill this gap by improving skills, taking into account the needs and preferences of students and academic teachers, what is particularly important in the event of labor market shortages. This will be achieved by creating an e-learning platform for students and academic teachers on suicide prevention along with a textbook and a free self-help application. 





The project website (www.e-llipse.com) will be launched soon.





    




    
	
    

	
	


    


    
	
	
    
		
    Mamma och orolig
    	
    

	
    
		
    Mörka rostiga metallramper
    

    Metall är hårt. Rost är gammalt. Mörker är avsaknad av ljus.
    

    En stark dragningskraft, som får mig att må illa. Mörkret omsluter och föreställningen börjar. Scener, som från det värsta kriminalfallet spelas upp för mitt inre. Var är han? Vad gör han? Varför hör han inte av sig?
    

    Storebror säger; han laddar ju telefonen. Gör han? Eller gör någon annan det…
    

    Senare kommer ett mess; jag lever, hör av mig när jag kan. Älskar dig!
    

    När jag KAN!? Och varför skulle du inte kunna…
    

    Känns som att jag drunknar i mörkret. Ååå vad jag älskar, saknar. Oron är för jävlig nu.
    

    Måste bort, stänga av, överleva.
    

    Satansihelveteförbannadejävla droger.
    

    Nu tar du det lugnt. Andas. Stå stadigt och tänk… det är hans väg, som han måste vandra. Du kan inte gå i hans skor (alldeles för stora). Det är hans lärdomar. Karma.
    

    Sju år var han när han ville lämna världen för första gången. Tänk, sju jävla år! Och barnpsyk meddelade då väntetid på ett halvt år. Herrejisses. Sen dess har jag gått med svärdet i handen.
    

    Jag har huggit, stuckit och parerat i snart 20 år. Är trött, vill sova, låta svärdet vila.
    

    Nu tar du det lugnt. Andas. Stå stadigt och tänk… jag ska räcka till för flera. Det finns andra som behöver mig, som vill ha en bit av mig också. Det finns andra som längtar efter sin mamma.
    

    En som blivit totalt bortglömd, minnen som inte finns från barndom och uppväxt. – Jag ska rädda världen, brukade han säga. I Sverige ska det inte få finnas sådana som inte passar in, sådana som våldtar våra kvinnor och förstör, sådana som inte vårdar vårt språk och våra traditioner. Vi sträcker fram våra händer och marscherar framåt för vårt fosterland. Min lilla, lilla pojke. Vart tog du vägen, du osynliga som inte fick rum?
    

    I dialog med mig själv under flera veckor. Ska jag, ska jag inte… orkar inte, vill jag, törs jag. Blir ingen föreläsning om att stå bredvid. Vill inte befinna mig i ett suicidsammanhang, just nu. Så mycket som blir lidande.
    

    Mamma, jag vill att du kommer hem igen. Mamma, jag vill att du kommer hem igen.
    

    Nu tar du det lugnt. Andas. Stå stadigt och tänk… du klarar detta, var stark, han klarar sig, det går bra. Han är någorlunda trygg (bara hans pappa inte får för sig att dyka i rus). – Nej mitt barn, jag kommer inte hem. Jag har lämnat och jag har det bra här. Här överlever jag, det är lugnt och jag har egentid för första gången på mycket, mycket länge.
    

    Jag stannar och du kommer och hälsar på. Det blir bra så.
    

    Allt blir bra, bara du tänker att allt är bra. Inget kommer att gå rakt åt helvete. Visst är det så? Visst?
    
	
    

	
	


    


    
	
	
    
		
    Kullerbyttor på Idrottens dag!
    	
    

	
    
		
    I södra Sverige firar vi också Idrottens dag 🙂 Prins Daniel inspirerade den lilla stjärnan, som föddes en dag efter Prinsessan Estelle. Resultatet blev: Första kullerbyttan i livet! Men i början kändes det omöjligt.
    

    

    

    Någon minut senare kändes det rätt så enkelt: Jag vann! Yes!!
    

    

    

    Vi håller med Prins Daniel om att det är viktigt att ta med sig de här fina erfarenheterna, och använda när något känns omöjligt! Genom livet får man tackla fler kullerbyttor…
    
	
    

	
	


    


    
	
	
    
		
    Hönan eller ägget?
    	
    

	
    
		
    Vet ni att det är huvudsakligen ungdomar som uppger att de känner självhat, när de kommer på besök till en psykiatriker. De vet ibland inte ens varför de hatar sig själva eller varför de skadar sig själva. Oftast är det kvinnor. Män pratar om självhat betydligt mer sällan än kvinnor. Är män medvetna om den känslan? Försöker de döva just den känsla med droger och försöker dränka den i alkohol?
    

    Varför hatar vissa människor sig själva så mycket? De gör saker som de själva inte accepterar. Är det först det – att man hatar sig själv, eller att man förstör för sig själv och för de andra, och resultatet av det, gör att man hatar sig själv, mår dåligt och kanske även brottas med självmordstankar?
    

    Det positiva är att självhat ofta minskar efter att man fyllt 30… Kanske får man då både mognare hjärnan och mer balans i livet? Kanske får man tillräckligt med positiv förstärkning och bekräftelse från de man älskar, och så småningom ändrar man den ”giftiga” attityden till sig själv?
    

    Om du arbetar med människor som mår dåligt, fråga dem om självhat. Det är oftast det som ligger i grunden till det onda, dåliga mående och destruktiva handlingar… och det är det som behöver förändras i behandlingen och rehabiliteringsprocessen.
    

    Ofta har jag tänkt mig, att personen skulle kunna må betydligt mycket bättre, hitta en mening samt förverkliga sina drömmar. Enbart från en förändring av sin attityd till sig själv… Att vara mer vänlig mot sig själv är en nyckel till välmående och fungerande relationer med andra människor.
    

    

    

    Första steg på väg mot förändringen kan vara osäkra… Men Lindas uppmuntrande röst hjälper sin strävande dotter att förverkliga sina första steg, samt … även mig med korrigeringar av svenska texter.
    
	
    

	
	


    


    
	
	
    
		
    Att springa…
    	
    

	
    
		
    Nu sitter jag på tåget på väg söderut -och njuter av utsikten. Imorse vaknade jag och tänkte på det korta filmklippet:
    

    

    

    Är det inte en härlig upplevelse att se ett barn springa till sin mamma!? Barn och ungdomar brukar vi associera med glädje och framtid.
    

    Visste ni att seminariet på konferensen som handlar om ungdomar, har flest anmälda deltagare? Och knappast är det något som är överraskande. Både barn och ungdomar är vår framtid. Deras mående är som en barometer, som visar samhällets hälsa, samt återspeglar en ”friskhetsgrad” av kultur som vi skapar.
    

    Samhället i stort, mår inte bra när ungdomar inte mår bra. Den stora frågan är VARFÖR fler ungdomar i dagens samhälle inte mår bra? Utgifter för vården, samt mediciner har ökat, som är ett tecken på ökad ohälsa. En del blir ”beroende” av alkohol, droger, självdestruktivitet, kriminalitet, sjukdom, ilska och frustration- och/eller av vården m.m.
    

    Det som är djupt tragiskt och oroväckande är att suicidsiffran stigit. Något med suicidprevention fungerar inte, något fel gör vi uppenbarligen.  Problemet är att vi inte riktigt vet vad det är som vi gör fel. Eller att vi vet, men … att vi gör fel ändå! Vi behöver satsa betydligt mer än vi gör idag på forskning och själva lärandet! Prioritera inte bort lärandet, när det krisar, för just då behöver du det som mest!
    

    Man skulle önska att vi var som det lilla barnet på filmen, som vet precis hur man reser sig upp, och vilken väg som ska tas, trots att barnet nyligen lärt sig att gå … Det att vi ramlar på vägen, ingår i lärandet och livet! Vi ”ramlar” som individer och som organisationer/verksamheter. Hela problemet är inte att vi ”ramlar”, problemet är HUR vi reser upp oss, HUR/VART vi springer igen och vad vi har lärt oss av ”olyckan”?
    

    Fundera en stund… När har du/din familj/verksamhet/organisation senast ”ramlat”? Hur har ni klarat er? Är ni lika duktiga som den lilla bebisen I filmen? Vet ni vart ni ska ”springa” nu? Prioriterar ni verkligen lärandet? Bara att springa fortare räcker oftast inte…